Solnas bibliotekshistoria
I Solna firade biblioteket 100-års jubileum, 2014. Solna stadsbiblioteks historia började med ett bokskåp i Centralskolan 1914. Både vuxen- och barnböcker samsades där. Initiativet till att starta folkbiblioteket kom från Solnas föreläsningsförening som arbetade med folkbildning. Kunskap och bildning skulle erbjudas alla, oavsett samhällsklass.
Skolbyggnaden finns kvar i slutet av Hagalunds industriområde, nära Solnavägen. Men biblioteket har vuxit ur bokskåpet.
På bilden ser vi systrarna Signe och Valborg Ekestubbe utanför Gamla Centralskolan, år 1919.
Solnas befolkning växte kraftigt i början på 1900-talet när Stockholms trångbodda familjer behövde någonstans att bo. I Solna kunde man köpa sig mark och bygga bostäder. Tiden präglades av klasskamp. Arbetarklassen krävde politiska reformer. Man ville uppnå jämlikhet. Folkbildning var ett medel i kampen. Välgörenhetsorganisationer och socialt engagerade personer etablerade sig i Solna.
Initiativet att starta ett folkbibliotek kom från Solnas föreläsningsförening som arbetat folkbildande sedan 1906. Den statliga biblioteksreformen 1912 medförde att statens anslag till folkbibliotek ökade. Det här blev starten på Solnas bibliotekssatsning. Redan året efter, 1913, var planeringen av det första folkbiblioteket som skulle placeras i Centralskolan i Hagalund i full gång.
Målet var att bygga upp ett bibliotek som kunde vara en viktig faktor i folkuppfostrans tjänst. I mars 1914, före första världskrigets utbrott, började Solna folkbibliotek låna ut böcker till allmänheten.
1914 var bidraget 300 kronor från staten i forma av inbundna böcker. Kommunen bidrog med en lika stor summa pengar som kom från hundskatten. Enskilda personer och lokala föreningar bistod med bokgåvor.
Bibliotekets böcker förvarades i ett bokskåp i en av skolsalarna. Bokbeståndet var 170 band. Trots små resurser blev biblioteket uppskattat och väl utnyttjat från allra första början.
Adolf Berge, folkskollärare i Centralskolan, åtog sig att sköta bibliotekariesysslan på deltid. Arvodet var 75 kronor per år. Befattningen var inte en kommunal tjänst utan betraktades som ett uppdrag.
Folkskollärare och ABF-ordförande Edvard Östlund efterträdde Adolf Berge 1926 som bibliotekarie på deltid. Folkbiblioteket fick nu disponera ett eget rum i Centralskolan där de 2000 böckerna placerades. Antalet låntagare var ca 200.
I slutet på 1920-talet steg antalet låntagare kraftigt för att sjunka under depressionsåren. I Solna fanns det fler bibliotek, ABF-biblioteket i Vasalund, bibliotek i församlingshemmet och i några föreningsbibliotek och skolbibliotek.
Bildningsintresset var stort på 1920- och 30-talen. Solna ABF bedrev från 1921 en omfattande studiecirkelsverksamhet.
Ett ABF-bibliotek inrymdes 1922 i läkarparet Axel och Signe Höjers villa på Charlottenburgsvägen 20 i Vasalund. Böckerna placerades i läkarmottagningens väntrum. Biblioteket skulle vara ett stöd till ABF:s cirkel- och föreläsningsverksamhet. Solna fick därmed två ungefär lika stora bibliotek beträffande anslag, utlån och låntagare
Axel och Signe Höjer hade bosatt sig i Hagalund 1920. Som barnläkare ville de göra en social insats och pröva idéer från utlandet om spädbarnsvård. Signe Höjer skrev i en av sina memoarer, att Hagalund som då hade den största barnadödligheten i landet, var det närmaste slum man kunde komma i Sverige.
Sammanslagningen. Kommunen köpte den Höjerska villan i juni 1937. Därmed kunde folkbiblioteket efter 23 år flytta från sin trånga lokal i Centralskolan och slås ihop med ABF-biblioteket i ”Biblioteksgården”. Folkbiblioteket hade nu 7 000 böcker. Lokalytan var på 120 kvm, en nära tiofaldig ökning. Biblioteksgården revs på 2000-talet.
När Solnas folkmängd ökade på 1930-talet steg bibliotekets utlåningssiffror. Vuxna låntagare fick låna hem tre böcker. Ungdomar under 16 år fick nöja sig med två. De följande åren var trängseln stor på Biblioteksgården. Böckerna fick packas tätt på hyllorna, från golv till tak. ”Man fick röra sig med uppmärksamhet bland hyllorna för att inte trampa ner någon. Barn och vuxna och även hundar och katter gjorde tillvaron i lokalerna spännande och osäker” (intervju med Åke Östlund f.d. bibliotekschef).
Åke Östlund har betytt mycket för Solna stadsbiblioteks utveckling. Han var bibliotekets chef i nästan fyrtio år från 1937 till 1976.
Redan som barn fick han hjälpa sin far, folkskollärare Edvard Östlund, i Centralskolans bibliotek.
Utvecklingen gick från en liten skrubb på 16 kvm till en jätteanläggning med fem filialer och drygt 70 anställda (30 heltids- och 40 deltidsanställda) och nästan 7 miljoner i årsanslag.
Den 1 januari 1943 blev Solna stad. De fyra municipalsamhällena samlades under ett fullmäktige. Folkbiblioteket blev nu ett stadsbibliotek.
Eftersom Solnas bebyggelse var utspridd inrättades två mindre filialer i Ulriksdal 1946 och 1947 i Huvudsta. Filialerna inhystes i stadsdelarnas folkskolor.
Barn- och ungdomsböcker saknades på dessa filialer. Det första barn- och ungdomsbiblioteket öppnades 1953 i Råsunda folkskola.
Till den låga byggnaden vid Råsundavägen 100 flyttade biblioteket 1955. Solna stadsbibliotek var nu efter Stockholms stadsbibliotek det till ytan (600 kvm) största folkbiblioteket i Stockholmsområdet.
Boksamlingen hade nu vuxit till 38 000 böcker. Nu blev det fritt att låna med sig så många böcker man önskade.
En särskild barn- och ungdomsavdelning kunde nu äntligen öppnas. Sagotimmar, kasperteater, högläsning och andra aktiviteter anordnades för barn och unga.
1955 inledde stadsbiblioteket och skolbiblioteken ett mångårigt samarbete. Skolbiblioteken skulle ta emot barn från 5 års ålder, framför allt för barn i de delar av Solna som låg avsides.
Man ville nå nya grupper av låntagare. Vandringsbibliotek startade hösten 1955. Böcker placerades ut på pensionärshem. Boke Kommer skickades ut 1957 till äldre och handikappade solnabor. Tekniska hjälpmedel som bandspelare köptes in för utlåning till synskadade.
Solna Centrum byggdes i Skytteholmsområdet i början på 1960-talet. Centrumet ansågs ur kommunikationssynpunkt vara en lämplig plats för det nya huvudbiblioteket. Planerna var att Solna skulle ha ett huvudbibliotek och sex filialer.
Huvudbiblioteket invigdes i Solna Centrum i december 1964. Arkitekt Sture Frölén hade fått i uppdrag att rita byggnaderna i Solna Centrum däribland huvudbiblioteket. Samma år som invigningen inrättades en kulturnämnd i Solna. Den organiserades i fyra olika utskott, konst, miljö, bibliotek och teater/musik.
Huvudbibliotekets sex våningar rymde många nya hyllmeter böcker. Här fanns TV-rum, musikrum, konstgalleri och en teater- och filmlokal. Biblioteket var nu ett “samhällets vardagsrum” med plats för kultur och samhällsinformation.
Nya verksamheter startades under 1970-talet: arbetsplatsutlåning, musikavdelning med lyssningsmöjligheter.
En särskild tonårsavdelning fanns en trappa ned.
Solnaborna kunde nu till och med låna hem konst från bibliotekets Artotek.
I slutet på 1960-talet samverkade biblioteket med Sveriges radio. Man tillhandahöll kurs- och studielitteratur för vuxenstuderande och bandade bland annat kurser som sändes på radio och tv som sedan kunde lånas hem eller avlyssna på plats
Nya filialer tillkom. Hagalundsfilialen öppnades i början på 1970-talet. Huvudstafilialen delades till två, en i Västra skogen och en i Huvudsta centrum.
Emellanåt har det stormat. På bilden har ett hundratals demonstranter, medlemmar i FNL-gruppen i Solna, samlats utanför biblioteket med facklor och plakat när Kulturnämnden sammanträde i mars 1970. Man demonstrerade för att en Vietnamutställning skulle visas på biblioteket. Moderaternas ungdomsförening MUF motsatte sig förslaget eftersom man inte ville ha politisk propaganda på biblioteket.
Datorerna gjorde sitt intåg på biblioteket i mitten på 1980-talet. De utrymmeskrävande kortkatalogerna ersattes av katalogdatabaserna Bok- och Artikel-Sök.
Bild från huvudbibliotekets barnavdelning tagen i början på 1980-talet.
Kylbergsrummet på 2 trappor, 1970-tal. Huvudbiblioteket genomgick en mindre renovering 1994, och en mer omfattande 1997-1998. I början på 1990-talet lades filabiblioteken i Västra skogen, Hagalund och Ulriksdal ned. Internet blev tillgängligt för allmänheten 1996. Sverige fick en bibliotekslag 1997.
Webbiblioteket får allt fler besökare. Här kan man dygnet runt göra delar av sina biblioteksärenden: låna om, beställa böcker, kolla återlämningsdatum, ladda ner e-böcker och använda databaser hemifrån. På webbiblioteket hittar man aktuella lästips för alla åldrar.
Mulle Meck-biblioteket öppnade 2008 i Järvastadens park. Parken bygger på den populära sagofiguren Mulle Meck skapad av Georg Johansson och Jens Ahlbom. Tor Svae står för parken och den lekfulla utformningen.
Lars G Andersson efterträdde Åke Östlund som bibliotekschef 1976. Anita Bräck tillträdde samma år som kultur- och bibliotekschef. Gun Nielsen blev bibliotekschef 1986. Barbro Borg var chef mellan åren 1994-2009, Malin Norrby 2010-2012. Kristina Herrlander tog över i december 2012 till januari 2022.
Idag består verksamheten av biblioteken i Solna centrum och Bergshamra centrum och ett kombinerat skol- och folkbibliotek i Ulriksdals skola och sommarbibliotek i Mulle Meckparken.
Hösten 2013 invigdes funktionen MERÖPPET på biblioteket i Bergshamra. Alla över 18 år kan skriva in sig som “meröppetlåntagare” och via sitt lånekort med PIN-kod få tillgång till lokaler och medier då biblioteket är obemannat.
Stadsbiblioteket är kommunens mest besöka offentliga anläggning.
Upphovsman
Solna stads bildarkiv: Text och bildidé: Eva-Karin Winblad och Rickard Oxfält ©
Grupperingar
Källhänvisning
https://solb.kulturhotell.se/exhibits/c77-18/
Nya kommentarer måste godkännas av en administratör innan de eventuellt publiceras.