Header

Beskrivning: Skytteföreningens fest i Haga.
Historik:
Militären har sedan långt tillbaka ägt stora delar av Solnas landområden. Flera regementen har funnits på Solnas mark. I dag finns bara krigsskolan Karlberg kvar av alla militära institutioner i Solna. Men det finns flera arv och spår från militären, ett av dem är skytteklubben.
Den mångårige medlemmen Björn Andersson tecknar här både klubbens och sina egna minnen från den.

Den 13 mars 1904 höll Solnaskyttarna sitt första ordinarie styrelsesammanträde under ordförandeskap av konsul Alf de Pomian. Redan året innan hade man vid en sammankomst på Folkets hus i Hagalund beslutat att bilda en skytteförening i Solna, och tre månader därefter kom den egentliga verksamheten igång. De första skjutningar var förlagda till Krigsskolans skjutbanor på Karlberg men redan 1914 flyttades verksamheten över till de nybyggda Järvabanorna, där föreningen 1919 kunde inviga sin första paviljong. Denna vackra, tidstypiska byggnad, ritad av medlemmen Arthur Svensson, brann tyvärr ned till grunden 1956, men redan året därpå kunde en ny paviljong invigas, nu ritad av brodern Bertil Svensson. Den kom att bli vår fasta punkt ute på Järva ända till förra året då banan lades ned.

Militären räddade klubben
Vi hade naturligtvis sett fram emot att kunna fira vårt 100-års jubileum på Gamla Järva men så blev det alltså inte. Storstaden breder ut sig men återigen ryckte armén ut till vår räddning. Vi har nu fått tillträde till Svea Lifgardes banor på Kungsängen där vi får tillgång till en betydligt modernare skjutbana med elektronisk markeringsutrustning och kanske också möjlighet till ett tredje framtida paviljongbygge. Solnaskyttarna har snabbt funnit sig till rätta på sin nya hemmabana och i skrivande stund lär "Centercourtens" självmarkerande utrustning nu vara färdig att tas i bruk.

Författaren av dessa rader är medlem sedan 1942 och skjuter alltjämt med stor behållning. Det är en fantastisk känsla att få vara aktiv under så lång tid ( 63 år) och att ha möjlighet att blicka tillbaka genom åren som gått. Föreningens historia har tidigare berättats i samband med olika jubileer varför jag här nöjer mig med några glimtar från fornstora dar med lite reflexioner inför framtiden.. Det känns alltså nästan som om man själv varit med från början tack vare de minnen och intryck man fått genom barndomens vistelse bland de gamla legendariska skyttarna. Tänka sig att man så småningom själv skulle få tillfälle att skjuta tillsammans med sådana storskyttar som Bertil Svensson eller Elof Bark för att nu bara nämna två av våra absolut största "kanoner". Eller att kunna tänka tillbaka till krigsåren, då allt "normalt skytte " lades åt sidan för att man odelat skulle kunna ägna sina krafter åt de så kallade "beredskapsskjutningarna". Enligt order från högre ort skulle nämligen svenska folket bibringas grundläggande kunskaper i skjutandets ädla konst och här kom då den frivilliga skytterörelsen in i bilden. Vårt medlemsantal vid den tiden var långt över 1 200 skyttar. En till synes omöjlig uppgift att undervisa dem alla men det hela klarades av med glans. Föreningen har alltid haft starka styrelser med sinne för både ekonomi och organisation och i det dåtida "TV-fria" samhället fanns det dessutom gott om både intresserade och hjälpsamma medlemmar, som till skillnad från dagens skyttar gärna dröjde sig kvar på banan efter avslutade skjutningar. Det fanns ju alltid något som behövde åtgärdas runt paviljongen eller i "graven".

Intresset kvar efter kriget
Mycket gott kom emellertid ut av denna verksamhet i det att krigsårens stora intresse och engagemang för skytte kom att bestå långt efter kriget. Den tidens förbundsmästerskap i såväl ban- som fältskytte drog inemot 1 000 deltagare. Jag minns att vi i Solna hade en mästarklass på över 30 medlemmar där alla var av hög klass. För att till exempel komma med i föreningens femtonmanna lag vid de årliga fyrstadsmatcherna mot Västerås, Uppsala och Linköping -Sveriges utan tvivel då starkaste skytteföreningar - måste man göra bra ifrån sig vid de många obligatoriska uttagningstävlingarna. Fyrstadsmatchen var en krävande tävling med sitt "sportskytteliknande" program, där vi sköt tre gånger fem liggande, fem knästående och fem stående under väl tilltagna tider, nämligen två, fyra och sex minuter. Tävlingsformen hade tagits fram i samförstånd mellan kombattanterna, som alla ville ha ett hårt och spännande program, där man inte kunde vara säker på utgången förrän sista skottet hade "smullit". Även Stockholmstidningens (numera Svenska Dagbladets) Riksskytte föregicks av ett stort antal uttagningstävlingar.

Tiden mogen för sportskytte
Solnaskyttarnas stora intresse för dessa "tunga" tävlingar är kanske förklaringen till man mycket snart fann tiden mogen för att bilda en sportskyttesektion. Så blev det nu också. Efter några trevande inledande skjutningar från ett mycket rangligt presenningstält, kunde vi ganska snart skjuta från en riktig internationell sportskyttehall, byggd genom förenade krafter under ledning av Folke Lind, byggmästare, sportskytt , sektionens grundare och tillika förste ordförande. Sportskyttet i Solna lever och frodas alltjämt, nu främst tack vare våra stora internationella skyttar med Johan Gustavsson i täten samt våra veteraner ej att förglömma. Många SM, DM och allsvenskor i högsta divisionen har bärgats under årens lopp tack vare insatser från sådana skyttar som Johan Gustavsson, bröderna Jan och Mats Eriksson, Bengt Andersson P-H Naumburg med flera.

Länets främste skytt genom tiderna
Men åter till det nationella. Vi får naturligtvis ej glömma bort våra tåliga, envisa fältskyttar, de som alltid återfinns på fältskyttestigarna oberoende av rådande, vanligtvis mycket dåliga väderleksförhållanden. Långt bakåt i tiden, bortom herrar Blomquist, Kardell, Hertzberg, Aulis, Loberg med flera, finner vi medlemmar som till och med vunnit sådana betydande tävlingar som "Fältskyttekåren", nämligen Bertil Svensson (2 ggr), Oscar Örnström samt Folke Norrgård. Vilken skytt minns inte Sala Skyttegilles "Silverklump", om vilken det sköts vid de tre jubileumsfältskjutningarna (90, 95 och 100 år), som slutligen hamnade hos Solnaskyttarna. Här kom bl.a.Tage Olsson, Göte Elander och Erik Lindberg in i bilden som våra främsta fältskyttar genom tiderna. De var även skickliga banskyttar. Göte Elander har väl fortfarande ett oslagbart rekord som länets främste skytt genom tiderna.

Luftskytte i Mozarts anda
Efter kriget kom luftvapenskyttet. Fredsvillkoren 1945 förbjöd Tyskland att utöva skytte med eldhandvapen, varför man kom på den geniala idén att börja med "luftskytte" inomhus. Egentligen var det ingen nyhet då denna form av skytte funnits sedan 1700-talet nere på kontinenten. Luftvapen från den tiden har till och med förekommit på vapenauktionerna i Stockholm de senaste åren. De ser ut som vanliga studsare men med en "boll" framför varbygeln, där luften pumpades in. Wolfgang Amadeus Mozart lär ha utövat denna form av skytte med stor bravur i dåtidens salonger. Utvecklingen på detta område har gått från enkla brytvapen med fjäder och luftkolv till dagens rekylfria matchgevär med "förkomprimerad luft". I början sköt många av oss nästan i bara skjortärmarna, men nu är det den "segelduksfordrade skyttekostymen" som gäller. Och idag lär det knappast finnas någon förening i landet som inte har en väl organiserad "luftsektion", där man framför allt kan ta hand om sina ungdomar. Även Solna skytteförening har en fin luftgevärshall i Fridhemsskolans lokaler, där vi i sommar har installerat nya höj- och sänkbara bord, för att bättre kunna möta ungdomsskyttets krav. Verksamheten är mycket livlig såväl bland de yngre som de äldre skyttarna och visst är det trevligt att få umgås med sina skyttekamrater även under den mörka delen av året. Luftgevärskytte är svårt men det har en välgörande inverkan på allt annat skytte.

Polisen räddade korthållsskyttarna
Femtiometersskyttet har också en framträdande plats i Solnaskyttarnas program. Efter nedläggning av Järvabanorna har våra korthållsskyttar funnit en ny hemmabana hos Stockholmspolisen ute på det natursköna Grimsta. Sektionen är mycket aktiv och framgångarna för framför allt våra veteraner är både stora och många. Årets stora sensation i detta sammanhang torde väl ändå vara att föreningens kassör, Eva Windisch, som blev årets mästare på fina 542 poäng.

De verkligt gamla stötarna hinner utöver det ordinarie programmet ha sina egna övningar med de omtalade och mycket populära "onsdagsskjutningarna" under Olof Gustavers trivsamma befäl. Korthåll om sommaren och luftgevär om vintern, där varje skjutning avslutas med den för pensionärer obligatoriska och trevliga kaffestunden. Knappt hemkommen från dessa skjutningar finner man sedan på e-posten dagens resultatlista med vännen Olovs roliga, smågiftiga och ibland uppmuntrande kommentarer. Sådant är verkligen trevligt.

Källa:     https://www.solna.se/om-solna-stad/statistik-och-fakta/solnas-stolta-idrottshistoria