Dalkullor
Arbetsstyrkan på ca 100 kvinnor s.k. kullor anställdes för att sköta vården av gravarna. Kullorna var indelade i arbetslag, kader, efter gravkvarteren.
Folkdräkt var obligatorisk i tjänsten fram till år 1917. Klädseln med långa, tunga och varma yllekjolar måste ha varit klart olämpliga för den här sortens arbete.
Kvinnorna som arbetade på kyrkogården var oftast unga. Majoriteten av kullorna var år 1917 mellan 19-21 år, Timpenningen år 1895 var 10-12 öre. År 1920 hade timförtjänsten ökat till 1,07 kr.
Arbetstiden var 12 timmar, sex dagar i veckan. I sysslorna ingick att alla kullor skulle bära ut två stycken 13 liters vattenkannor två gånger om dagen. På söndagen förekom vakttjänstgöring och att hjälpa besökande tillrätta.
Kullorna inkvarterades i en förläggning på kyrkogården som rymde 120 personer. Där fanns kök och sovsalar. För bostaden betalade man hyra var fjortonde dag. Ordningsreglerna var nästan militäriska.
Trots de stränga förhållningsreglerna var det fördelaktigt för kvinnorna att bo billigt på platsen. Man ville komma hem med en så stor sparad förjänst som möjligt, och accepterade därför de primitiva levnadsförhållandena under en begränsad tidsperiod.
Text och bildidé: Eva-Karin Winblad ©